Om Mig
Vem är jag?
Jo en kvinna som älskar djur och natur och handarbete av olika slag och numera är det stickningen som gäller i första hand. Jag har alltid pysslat med någon typ av handarbete eller pyssel sedan jag var ett mycket litet barn. Lekte ej med dockor utan ville ha målarböcker, ritblock, vattenfärger, akrylfärger, oljefärger, färgpennor, kritor av olika slag och tuschpennor och pärlor.
Vid runt 11-12 års åldern lärde jag mig att virka och brodera vilket jag lärde mig av min moster och mamma. Detta höll jag på med ända upp i 20 års åldern då jag ville lära mig att sticka, för jag ville verkligen lära mig att sticka strumpor och att bära virkade kläder var inget för mig utan det skulle då vara stickat. Vi pratar nu om mitten av 80 talet, närmare 1985, då jag tillslut frågade min mamma om att lära mig att sticka för jag vill veta hur man stickar strumpor. Men jag började med att först sticka två jumprar/tröjor, en i mohair och spetsmönster och den andra i något akrylgarn och den hade breda axlar och muscher och en massa andra olika mönster. Tyvärr så har jag ej dessa kvar för jag var dum nog och slängde dom 2008/2009 då jag insåg att jag kommer aldrig att kunna bära dom igen eftersom jag ej längre är 23-25 år längre.
När mamma sedan skulle lära mig att sticka strumpor så skedde det under hysteriska skratt så tårarna sprutade, för jag kunde inte klara av att hantera 5 stickor då jag innan redan hade lite svårt att hantera två, jag var ju van med en virknål och en broderi nål. Men vi lyckades skapa en strumpa/socka av mohair och något annat inblandat (tror jag) men den andra blev aldrig gjord för jag gav upp och insåg att detta kommer jag ej att klara av. Jag har strumpan kvar än idag som ett minne.
Då jag nu insåg att strumpor är tydligen inget för mig så gick jag in på nästa ämne, Hardangersöm. Detta var något som mamma var otroligt duktig på och jag hade alltid beundrat hennes kunskaper i denna teknik och ville lära mig detta och jag hade sett ett mönster till en oval duk som fanns på framsidan av en av mammas många mönsterhäften som jag verkligen ville göra ifall jag en dag skulle klara av detta, så jag frågade mamma om hon kunde lära mig detta. Hon skrev ned en inköpslista åt mig och jag såg till att inhandla allt jag behövde för att göra just denna duk. Vi satte igång och detta var lättare än att sticka strumpor då jag var redan van med nål och tråd. Tyvärr han vi ej långt med detta då jag flyttade till en pojkvän på andra sidan stan, så det blev på tok för långt att pendla för att fortsätta med detta, så allt hamnade i en plastkasse och ligger fortfarande där än idag.
Men jag har bestämt mig för att göra klart det utan mammas hjälp då hon gick bort april 2009 och jag lovade mamma att jag skulle ej ge upp innan den var klar och jag lärt mig att sticka strumpor. Hon log och sade att "jag vet att du kommer att klara av det för du är så envis". Jag har nu lärt mig att sticka strumpor och är otroligt glad för det, synd bara att jag ej kunde visa mamma det medans hon levde. Så nu har jag bara Hardangersömnaden att klara av.
Jag ropade in en kurs inom det för några år sedan nu efter mammas bortgång och satte igång att öva innan jag ger mig på "originalet" igen då jag ej har mamma hos mig som kan hjälpa till att göra det rätt. Jag har nästan gjort alla delar som behövs för att sluta kursen med en duk och efter det så kommer jag att plocka fram den mamma och jag började på och slutföra det.
Pärlor är något som jag också har pysslat med sedan jag var barn och då var det ju halsband och armband i första hand, men när jag blev äldre och började intressera mig i Nordamerikanska indianer så blev det en del pärlvävning och örhängen och finare halsband. Detta höll jag på med runt åren 1988/9 till 1995.
1999 återupptog jag korsstygnsbroderiet och höll på i många år med det och startade lite nya pysselintressen som servett decoupage och scrapbooking och tillslut även korttillverkning, men broderiet var det som var starkast just då och ibland blev det några nya örhängen till mig eller mamma.
Internet var nu i full swing och jag började lära mig att skapa webb grafik och animeringar med hjälp av grupper på Internet och detta tog så mycket tid av mig att all pyssel förutom korsstygns broderierna blev liggande, för jag slappnade av med att brodera framför TV:n på kvällarna.
2010 var året då jag äntligen skulle lära mig att sticka ordentligt med hjälp av Internet och internetvänner som var medlemmar i min dåvarande online grupp för korsstygns broderier i första hand. Så hösten 2010, drygt ett år efter mammas bortgång, så lyckades jag äntligen att sticka ett par strumpor och jag har dem kvar än idag. Som jag nämnde tidigare, synd att jag ej kunde visa som för mamma innan hon gick bort.
Så nu är det stickningen som tar all min tid i första hand sedan jag lyckades att sticka ett par strumpor men jag har ej givit upp hoppet och löftet till mamma om att göra Hardanger duken.
Detta var lite om mig och min historia runt mina handarbeten och jag hoppas du kommer att finna denna blogg intressant och trevlig att följa.
Jo en kvinna som älskar djur och natur och handarbete av olika slag och numera är det stickningen som gäller i första hand. Jag har alltid pysslat med någon typ av handarbete eller pyssel sedan jag var ett mycket litet barn. Lekte ej med dockor utan ville ha målarböcker, ritblock, vattenfärger, akrylfärger, oljefärger, färgpennor, kritor av olika slag och tuschpennor och pärlor.
Vid runt 11-12 års åldern lärde jag mig att virka och brodera vilket jag lärde mig av min moster och mamma. Detta höll jag på med ända upp i 20 års åldern då jag ville lära mig att sticka, för jag ville verkligen lära mig att sticka strumpor och att bära virkade kläder var inget för mig utan det skulle då vara stickat. Vi pratar nu om mitten av 80 talet, närmare 1985, då jag tillslut frågade min mamma om att lära mig att sticka för jag vill veta hur man stickar strumpor. Men jag började med att först sticka två jumprar/tröjor, en i mohair och spetsmönster och den andra i något akrylgarn och den hade breda axlar och muscher och en massa andra olika mönster. Tyvärr så har jag ej dessa kvar för jag var dum nog och slängde dom 2008/2009 då jag insåg att jag kommer aldrig att kunna bära dom igen eftersom jag ej längre är 23-25 år längre.
När mamma sedan skulle lära mig att sticka strumpor så skedde det under hysteriska skratt så tårarna sprutade, för jag kunde inte klara av att hantera 5 stickor då jag innan redan hade lite svårt att hantera två, jag var ju van med en virknål och en broderi nål. Men vi lyckades skapa en strumpa/socka av mohair och något annat inblandat (tror jag) men den andra blev aldrig gjord för jag gav upp och insåg att detta kommer jag ej att klara av. Jag har strumpan kvar än idag som ett minne.
Då jag nu insåg att strumpor är tydligen inget för mig så gick jag in på nästa ämne, Hardangersöm. Detta var något som mamma var otroligt duktig på och jag hade alltid beundrat hennes kunskaper i denna teknik och ville lära mig detta och jag hade sett ett mönster till en oval duk som fanns på framsidan av en av mammas många mönsterhäften som jag verkligen ville göra ifall jag en dag skulle klara av detta, så jag frågade mamma om hon kunde lära mig detta. Hon skrev ned en inköpslista åt mig och jag såg till att inhandla allt jag behövde för att göra just denna duk. Vi satte igång och detta var lättare än att sticka strumpor då jag var redan van med nål och tråd. Tyvärr han vi ej långt med detta då jag flyttade till en pojkvän på andra sidan stan, så det blev på tok för långt att pendla för att fortsätta med detta, så allt hamnade i en plastkasse och ligger fortfarande där än idag.
Men jag har bestämt mig för att göra klart det utan mammas hjälp då hon gick bort april 2009 och jag lovade mamma att jag skulle ej ge upp innan den var klar och jag lärt mig att sticka strumpor. Hon log och sade att "jag vet att du kommer att klara av det för du är så envis". Jag har nu lärt mig att sticka strumpor och är otroligt glad för det, synd bara att jag ej kunde visa mamma det medans hon levde. Så nu har jag bara Hardangersömnaden att klara av.
Jag ropade in en kurs inom det för några år sedan nu efter mammas bortgång och satte igång att öva innan jag ger mig på "originalet" igen då jag ej har mamma hos mig som kan hjälpa till att göra det rätt. Jag har nästan gjort alla delar som behövs för att sluta kursen med en duk och efter det så kommer jag att plocka fram den mamma och jag började på och slutföra det.
Pärlor är något som jag också har pysslat med sedan jag var barn och då var det ju halsband och armband i första hand, men när jag blev äldre och började intressera mig i Nordamerikanska indianer så blev det en del pärlvävning och örhängen och finare halsband. Detta höll jag på med runt åren 1988/9 till 1995.
1999 återupptog jag korsstygnsbroderiet och höll på i många år med det och startade lite nya pysselintressen som servett decoupage och scrapbooking och tillslut även korttillverkning, men broderiet var det som var starkast just då och ibland blev det några nya örhängen till mig eller mamma.
Internet var nu i full swing och jag började lära mig att skapa webb grafik och animeringar med hjälp av grupper på Internet och detta tog så mycket tid av mig att all pyssel förutom korsstygns broderierna blev liggande, för jag slappnade av med att brodera framför TV:n på kvällarna.
2010 var året då jag äntligen skulle lära mig att sticka ordentligt med hjälp av Internet och internetvänner som var medlemmar i min dåvarande online grupp för korsstygns broderier i första hand. Så hösten 2010, drygt ett år efter mammas bortgång, så lyckades jag äntligen att sticka ett par strumpor och jag har dem kvar än idag. Som jag nämnde tidigare, synd att jag ej kunde visa som för mamma innan hon gick bort.
Så nu är det stickningen som tar all min tid i första hand sedan jag lyckades att sticka ett par strumpor men jag har ej givit upp hoppet och löftet till mamma om att göra Hardanger duken.
Detta var lite om mig och min historia runt mina handarbeten och jag hoppas du kommer att finna denna blogg intressant och trevlig att följa.
Kommentarer
Skicka en kommentar